kiatokmoster.blogg.se

D-Day och sista städrycket innan resan startades upp. Eller det hade den väl redan gjort med alla förberedelser och med alla timmar med näsan i reseböckerna. Så...SJ till Örebro, Centralstationen en timme, Nettbuss 2½ och så Arlanda. Dags för en natts väntan, och med en kurrande mage gick jag och letade korv, och när jag kom tillbaks till Terminal 2 satt en Karin och väntade.

 

Prat i kvadrat och så hade natten gått, dags att äntra planet. Med fönsterplats och världens underbaraste tavla utanför fönstret, trevlig besättning och en holländsk ostmacka så kunde jag inte vara annat än nöjd.

 

1½ h på Amsterdams flygplats och kom i samspråk med en ghansk amerikan som såg ut som en hippie shake. Sen på flyget igen och resan bestod av slummer, aliens, en 4-rätters (krämig sallad, köttbullar och mos, chokladpudding, kex och ost med rött vin "The Elements"), elaka dockor, kaffe och ännu mera slummer blandat med rövont efter så många timmars sittning...16 h! Total service och ännu mer god mat strax innan landning: krämig sallad, pizza-slice och en cappuchinomousse med grädde. Med KLM behöver man verkligen inte resa hungrig...

 

Orlando Uthyrarens pappa och bror kom och hämtade upp oss på flygplatsen och sen blev det en njutningsfull färd in till Quito. Eller, ja, trafiken kanske inte var så njutningsfull, men naturen, staden...Och när vi hoppade ur bilen vid Tortuga så följde O Uthyraren med oss på en liten promenad så vi fick handla lite frukost.

 

Sov gott, vaknade tidigt och är jag i Ecuador så är jag i Ecuador och då kunde jag inte sitta inne och glo, så ut på terassen med en bok och frös halvt ihjäl. Kvällar och morgnar är riktigt kyliga! Blev avbryten i läsandet när Karin blev attackerad av varmvattensmojjängen i duschen. Och inte nog med det så har det blivit stopp i avloppet. Orlando kämpade på bra, men...Nä, han lyckades inte visade det sig när jag skulle gå och lägga mig.

 

Men först njöt jag av syrran med familj som dök upp hos oss, och det blev en umgängesdag med prat i kvadrat, massor av sorkkramande och ett jäkla velande med mig och maten. Trött, ont i huvudet och dizzy i hjärnan...dags att känna av höjdskillnaden? Men denna höjdskillnad visade sig vara skallevärk på grund av koffeinbrist!

 

Tuppade av direkt när jag lade huvudet på kudden. Upp för en ensam frukost bestående av: cassavachips och coke :O Och ute började stan vakna till liv...bilar tutade, sopbilar skramlade, hundar skällde och så en och annan joggare. Ha, ha, och en del sprang baklänges :D 

 

Frukost nr 2 blev med Karin, och när hon sen intog terassen snörde jag på mig promenadskorna och tog en stros på Rio Amazonas-avenyn. 1½ h senare kom jag hem svettig och med brännande ansikte och några fotblåsor. Plus att jag nu har fått öva mig i att korsa vägar med risk för livet. Puh! Och ska man göra något ska man göra det ordentligt! Satte mig på solterassen och byggde på ännu mera bränna i ansiktet. Solen tar extremt mycket även bakom molnen.

 

Kallvattendusch (vart tog det varma vägen?), och sen blev det att inta IGWT Carnival Fries för lite mat i magen. Blev sittandes där tills skymningen föll. Kom hem vid 19-tiden och var redo för sängen. Och då syrran med familj blev inbokad imorgon så var en tidig kväll ett bra val.

 

Uppe med tuppen...två timmar innan mobilväckningen! Kex med mozzarella och guanabana-yoghurt till förrätt och ett ansikte som sved extra mycket under ögonen till efterrätt. Och utanför fönstret vaknade en ny dag till liv :)

 

Patricio hade ordnat en "privat-taxi-chaufför" åt oss och vid 9-tiden hämtade han upp oss och sen raka vägen mot söder och Oasis del Sur där familjen Boada väntade med Quimbolitos, Humitas och Tamales...lite nytt spännande i matväg.

 

Inte nog med att jag satt i en taxi i cirka en timme utan säkerhetsbälte, enligt Uthyraren så hamnade vi mitt i maffia, knark, rån och mord. Men det enda negativa jag har att säga är det om alla gatuhundar och killen som tränade tuppar inför fäktning :( Och så bussfärden till La Plaza Grande, här gällde det att vara stadig på benen tills arslet hade hamnat på sätet för här gasades det på nästan innan dörren hann stängas. Och då åkte vi ändå med en lugn chaufför! Buss är superbilligt, 25 cent, och betalningen tas upp av en kille som går runt under åkturen.

 

La Plaza Grande. Där sprang vi på Patricios syster, och så innan dess...incidenten med skoputsarna som försökte skinna oss på pengar. Mig ville han ha 5 dollar av, de andra 6.50. men då flög Patricio i luften. En dollar, punkt slut!!! Det var också en upplevelse innan vi kom därifrån! Strosade oss igenom Santa Barbara och tog oss sen upp, upp, upp (= pust) till den pampiga La Basilika...storkyrkan.

 

Trötta och hungriga så avslutade vi denna underbara dag med mat på Menestras del Negro. Taxifärd hem, så trött och så nöjd :D

 

Uppe tidigt som vanligt och upptäckte att syrran hade skickat meddelande angående denna dag, så runt 12-tiden klev Karin och jag ur taxin vid Basilika. Och idag hann syrran, pojkarna och jag upp i tornet, en total helvetesbestigning. Upp gick väl ändå rätt så bra, värre då vi skulle ner efter att ha njutit av utsikten. Syrran och Frank försvann ner rätt så snabbt, jag stod med darrande ben och Patrik vågade inte ta den tvärbranta lilla ståltrappan ner utan ville att vi skulle ringa efter en helikopter. Men till slut så...

 

Sol utan moln, varmt och fint och det blev en parkdag...El Ejido och La Carolina! Strosade, åt ostbananer (alltså, grillad banan med ost...Maduro cón queso) och studerade Observatorio Nacional. Lite Patricio-historia fick vi också då han visade var han hade gått på gymnasiet, och var han klättrade på Basilikan. En klättring som resulterade i att hans pappa fick klättra upp efter honom :O

 

Carolina-stroset blev okej med en blöt utgång, himlen öppnade sig och Patricio slängde in oss i en taxi. Men vänta lite, det här gick för fort! Ni då? Ska ni stå och vänta på bussen i regnet!?! Skit också, hann inte ens sticka åt dem taxi-pengar, de har ju en lång resa hem till sig då Carolina är beläget i närheten av Tortuga.

 

Hem och värmde oss lite innan vi gav oss iväg till våran matbutik Coral för att bunkra lite (mest onyttigt för min del) då det visst ska bli regndagar ett tag nu. Semester kan ju även vara att boa ner sig under täcket och käka chips och läsa :D

 

Oj, snacka om träningsvärk i framsidan av låren och vaderna. Det ger jag Basilikan skulden, först alla trappor upp i kyrkan och sen den sista biten upp i själva tornet. Så denna dag blev en återhämtningsdag. Har chillat med prat, läsning och lite solande på vår underbara terass, och sen kom regnet. Karin försvann in på sitt rum, jag försjönk i läsande en trappa ner. Vårat boende är i två plan, sovrummen på övervåningen, och sen måste man gå ut på terassen och gå ner en trappa (utomhus) till köks/vardagsrumsdelen. Man kan säga att det är två lägenheter i en! Sen strålade vi samman för ett enkelt kvällsmål och bokning av sittplatser Quito-Amsterdam.

 

Vaknade tidigt, spöregnade ute, drog täcket över huvudet och somnade om.

 

Vaknade upp inte fullt så tidigt, nästan regnfritt och sol bakom molnen. En bra dag för en utflykt.

 

Taxi här i Quito är billigt och hela stan är full av dessa gula bilar. Man behöver bara vifta lite med lillfingret så har man en taxi på nolltid. Att de sen stresskör, många inte vill sätta på taxametern och att det inte alltid finns bälte i baksätet är en annan sak. Så Mitad del Mundo nästa! Världens mittpunkt, latituden 00,00,00, ekvatorn i Ecuador...alltså här korsas ekvatorns linjer alldeles utanför Quito.

 

Fem timmar försvann på nolltid på denna underbara plats (5 USD i inträde), strosade runt, kollade småfilmer, utställningar, var upp i monumentet och njöt av den storslagna omgivningen, shoppade i små pittoreska butiker och intog Calima Café Restaurante. Äntligen fick jag min potatissoppa med ost och avocado. Beroendeframkallande gott! Och till det ett inhemskt öl.

 

Taxi även tillbaks och ju närmare Quito vi kom ju mörkare blev himlen. När vi blev avsläppta vid Tortuga så stod regnet som spön i backen. Och då Quito är satt bakom lås och bom så var jag som en dränkt katt innan jag hade fått upp grindlåsen + låst dem igen + att jag kämpade med en trilskandes nyckel till sovdelen. Lås, lås, lås...och galler för alla fönster...

 

Morgonpromenad till Carolinaparken där jag tog mig en stros, lite mulet och lagom med folk som även de strosade, sparkade boll, tränade i utomhusgymmet och sysslade med ledarledd avslappning.

 

Då Quito just nu är inne i en regnperiod så fick vi ytterligare ett skyfall och med lite åska denna gång. Tyvärr blev det bara några smällar och sen var det över! Chitchat, tvätt och sen blev det att tillbringa tid under täcket med min tråkiga bok Anno66, men ett tidsfördriv, och i kombo med att planera morgondagens Colombia-tripp så blev kvällen trots allt intressant.

 

Och intressant är det alltid att gå och handla på våran mataffär för varje gång tjatar de om "credit", och idag köpte vi färskt bröd och då ville de ha ett nummer *garv* Brödinköpet går till så att man plockar bröden i en korg och sen går man till en "kassa" där priset räknas ut (ungefär som att handla över disk). Men för att krångla till det lite extra så pratas det ingen engelska och så vill de ha ett jäkla nummer!?! Senare på kvällen slog det mig att det kanske var passnumret de ville ha, och när jag hörde med syrran så bekräftade hon det. Ett väldigt intressant land måste jag säga :D

 

Väckning 05.30, frukost och sen vänta in syrran i en lite försenad taxi. Mot bussterminalen Carcelen där biljetter införskaffades till Tulcan. Satt och väntade och väntade och väntade på en buss som aldrig dök upp. Och inga informationstavlor alls! Som tur var hade vi min spansktalande syrra med som ordnade upp den försvunna bussen som hade varit inblandad i en trafikolycka.

 

Vi skulle ha kommit iväg 09.00, men fick vänta in en annan buss 10.30. Och iväg kom vi till slut på slingerkrokiga vägar och for förbi små byar och städer, skön grön natur, och höga berg och djupa dalar. Och så förbi Otavalo, stället med indianmarknaden som vi kanske kan hinna med.

 

BUSSEN! Bussen innehöll en dvd-skärm där dubbad amerikansk action visades. Ett antal lokala försäljare hoppade in lite då och då och tjatade så det skar sig i öronen, och Karin satsade på våran nya älsklingsfrukt...bigaråer. Sen blev det till att stanna vid en mack för en bensträckare, och syrran och jag försvann in och handlade. När vi stod vid kassan började bussen att rulla iväg, och nu har jag fått se min syrra jaga buss :D

 

Runt 30 grader i bussen, och på steg en yngre man som lade sin hand på min axel och sa: "God bless you!" Såg jag ut att behöva det!?! Busstopp i Rumichaca där vi växlade till pesos innan vi blev inslängda i en taxi som gasade på direkt in i Colombia. Hoppade ur i Las Lajas för att kolla in kyrkan, men fick så mycket mer än så...en fin "liten" marknad och ett kämpande med pesos! Och på djupet låg den sagolika kyrkan, givetvis tog vi de 275 trappstegen ner (Karin räknade).

 

Och mörkret föll på, dags att åka tillbaks och haffade en taxi som släppte av oss vid tullen där tullerskan blev förvånad då vi "inte hade varit inne i Colombia", våran chaffis stannade ju aldrig vid tullen, men det löste sig snabbt då det mer var ett "okej", och så fick vi komma tillbaks in i Ecuador. Hm, illegala turister!!!

 

Tillbaks över gränsen fick vi en gräddfil till biljettkassan och satt snart på bussen för ytterligare fem timmars resande, men...Det tog sin lilla tid då polisen genomsökte bussen...utan hundar! Men till slut kom vi iväg och vid 01-tiden hoppade vi av vid Quitos bussterminal. Fick taxi på nolltid då de praktiskt taget slängde sig över oss. Och iväg bar det på en intressant taxi-tur. Det kördes mot rött under hela färden! Och då timmen var sen sov Lillstrumpa över hos oss :)

 

Frukost med Lillstrumpa innan jag följde med henne till bussen. Sen blev det en morgonpromenad för mig, kom hem med nypressad apelsinjuice. Gudagott :D Och även om det är vinter i Quito så kan solen skina och det kan vara riktigt varmt. Så det blev intagande av solterassen under den heta solen. Sträckte ut mig på den hemmagjorda solsängen och slumrade in så gott till ljudet av gräsklippning och den underbara doften av nyklippt gräs.

 

Sen har vi äntligen lärt oss hur man duschar! Då vi till en början fick duscha i fesljummet/kallt vatten så högg Karin Orlando en dag och han sa att varmvatten finns dygnet runt. Men man får bara ha duschen på svagt...Och se på fan, äntligen en varm och skön duschning :D Men avloppsrören är som de är, bara att gilla läget. Och så får vi diska i kallvatten, men man lär sig hantera även denna del. Nu bor vi trots allt inte på lyxhotell!

 

Kvällen blev att äta ute, gick förbi Green Coffee och blev inslängda där. Som tur var! Mysig miljö, delvis engelsktalande personal och supergod lasagne. Sen knallade vi vidare till Coral och upptäckte att det fanns två plan till. Coral har ALLT!!!

 

Teleférico, por favor! Dags för en 18-minuters linbanefärd upp på berget och bara färden upp 2500 meter var en upplevelse i sig. Vilken natur, vilken vy över Quito, och på sluttningen gick några kor och betade :) Klar, fin och kylig luft när vi steg ur, och här kände jag ett tryck i vänster vad och andningen blev mer ansträngd. Nu har jag strosat runt ovan molnen, bara det en häftig känsla.

 

Taxifärder kräver ett eget kapitel, tog vit-taxi dit och satt i baksätet och bad till Jungfru Maria. Hemvägen blev perfekt med en lugn bakom ratten, men...Jag tror bestämt att vi lyckades hamna i en svart-minibuss. Kanske han körde omkring på små sällskap och passade på att tjäna en hacka under tiden han väntade in sällskapet från deras bergsutflykt!?! Någon riktig taxi var det då inte!

 

Och även toaletter kräver sitt eget kapitel, i alla fall våran toa på övervåningen. Stopp i avloppet igen! Och Orlandos lillebror kämpade med detta. Enligt Orlando har vi använt för mycket papper, men gör man tvåan så går det åt lite mer än ett litet ark. Toan blev fin, men skiter gör vi på undervåningen för säkerhets skull!

 

Sol, prat, chill och läsning och så var även denna dag slut.

 

En mitt-emellan-dag, eller med andra ord chill till 110%. Varmt och soligt, och jag hade inte ens ork för en morgonpromenad. Passade på att njuta av solen på vår terass, snart är det svensk vinter som gäller. Lite regn föll under dagen, perfekt då det blev små avbrott i solandet.

 

Efter chillet gick vi ut och åt, denna gång på Chori Gol, och där stod de och grillade för fullt utanför restaurangen. Fredag och det var knökafullt med folk, verkade som Quitoborna hade tagit helg. Knallade oss sen till Coral där gottiset till de där hemma införskaffades. Och som vanligt fick man inte ha bråttom i kassan. Snabb effektivitet, vad är det? Men nu har jag i alla fall lärt mig att köra med "sin factura" i kassan...så tack syrran för den hjälpen! Jag har inte riktigt förstått denna del, antingen visar man passet så de får passnumret (= factura) eller så kör man med "sin factura" (= behöver inte visa passet). Man betalar kontant i båda fallen och summan blir densamma. Okej!?!

 

Quito visade sig från sin bästa sida när vi kom hit och avslutar på samma sätt. Ytterligare en fin dag! Tog taxi till syrran med familj och fick en heldag hos dem. Pojkarna var lite sjuka, men orkade hänga med ut på en promenad. Men först blev det fruktstund...guavas! Sen gav vi oss ut, och då magarna knorrade så intog vi föda på ett litet matställe. Blev ecuadorianskt med först en soppa med majs och likdel...en del av en fot :O Sen kom det in en fisk som tittade på mig...och sen kan folk inte förstå varför jag helst väljer veganskt!?!

 

Fortsatt stros och slog till på en tårta, den försvann med Karin och Patricio i en privat bil, vi andra tog en promenad hem till Boada-familjen. En promenad då jag gick med hjärtat i halsgropen. Alla dessa hundar som springer runt på vägarna, och alla dessa bilar som ibland nästan snuddar vid dem. Det är en stor skillnad på detta område och "våran" del även om det finns en del ensamma lösspringande hundar även hos oss.

 

Hemma hos Boadas blev det tårtstund med Patricios brors fru och två barn (14 & 20), och då de bor inte långt ifrån oss, Kennedy, så fick vi åka med dem. Jättegulliga, de tog en liten extrasväng, en liten sightseeing vid Basilika-området. Och som den extrema djurvän jag är hade jag svårt att släppa tanken på den stackars påkörda hunden som låg på vägen när vi åkte från syrran. Den låg helt stilla så jag hoppas att den var död och inte låg och plågades :(

 

Vaknade tidigt, frukost och sen blev det en sista promenad till Carolinaparken där jag fick sug då det kördes världens häftigaste danspass, och jag hade velat vara med :D Riktigt varmt och fint och var helt slut när jag kom hem, och då var det bara att köra igång med Tortuga-städningen innan pappa och bror skjutsade oss till Quitos flygplats där det var lugnt och fridfullt. Och snart satt vi på flyget mot Guayaquil där vi fick gå ut medans planet städades. En timme senare bar det iväg mot Schiphol Amsterdam där flyginfon var totalt bristfällig och säkerhetskollen rigorös. Vi kom på flyget i sista minuten, och efter att ha blivit uppropade. Sa hej då till Karin på Arlanda, och där blev det två timmars väntan...i meditation, studerande av andra resenärer och de rosa städarna. Och smaskandes på choklad! Tack Karin :D

 

Sen kan det ske lite incidenter vid Arlanda också, när jag åkte upp för två veckor sedan frågade en kille i bussen var vi var. På Arlanda, sa jag...Det visade sig att stackarn hade somnat och skulle ha gått av i Västerås. Och när jag väntade på Nettbuss för att åka till Örebro så började nästan två taxi-chaffisar att puckla på varandra i jakt på resenärer. Den stackars engelsk-talande killen bad dem att ta det lugnt då de stod och drog i hans resväska och han var rädd att de skulle ha sönder den. Överlag var det ett himla tjafs bland dessa taxi-chaffisar utanför Arlanda. 

 

En skön och behaglig färd till Örebro, och där blev det att släpa resväskan på snötrottoarer till mitt gamla hotell som nu är ett hostel.

 

Somnade direkt jag lade huvudet på kudden och sov gott tills jag vaknade av mig själv. Lämnade rummet som det var och kostade på mig att någon annan städade. Sen TiB till Laxå där parentisarna väntade med sina tassar som bärhjälp. Resan avslutad!!!