Dässämbär
Kategori: Allmänt
Så är covid-året 2020 till ända och vi fortsätter väl med viruset 2021 också!?! Kan inte säga att mitt liv har skilt sig så mycket från vad det normalt brukar vara, har bara fått se mig i stjärnorna efter resandet, och lite mer säkerhetstänk har det givetvis varit. Faktiskt har det blivit mer av det sociala och jag har väl aldrig varit ute och ätit så mycket som under 2020. Ja, kläderna har krymt!
December månad blev en bra månad som inleddes med ett besök på Marieberg då papps skulle till optikern och Liam och jag hängde på. Självklart bjöd jag gubbsen till Mc Donald´s. Sen tog jag ett tandisbesök som inte ruinerade mig, och då jag har min tandis i Örebro så passade jag på att njuta av stan när jag ändå var där. Vidare sen till Kumla med päronen och bjöd dem på en ute-fika när huvudärendet var gjort. Ytterligare en knapp i byxan som flög all världens väg :O
Jag har en R. i mitt liv också och vi lyckades stråla samman några gånger. Vad vi gjorde? Åt givetvis! Sen lämnade jag henne åt sitt öde och grattade 15-åringen istället. Hipp hipp hurra, ofattbart att han bara har några år kvar till myndig.
En julhelg har det även varit och den lyckades jag fylla riktigt bra. Inledde med en natt som extra-extra på Gläntan, gick av julaftonsmorgonen, hem och sov några timmar och sen till Becka-klanen för julfirande. Juldagen tog jag ett litet julbord hemma hos päronen, och Annandag jul drog vi till syrranfamiljen i Kumla och fortsatte julandet. Sen tog jag och avslutade helgen med en natt i Utepatrullen.
Tillgänglig för jobb hela nyår, men fick nada. Blev istället tid för lite hemma-socialt. Gott nytt min Familia och puss på er aliens, syns nästa år! Ett 2021 som jag mest ser positivt fram emot...nya möjligheter! Ett år som jag ska satsa på mig själv och mitt välmående på olika sätt. Helst nytt jobb, men kan bli svårt i dessa tider. Ett vet jag i alla fall att försämringarna på arbetsplatsen har tagit bort en stor del av glädjen, och dessutom är jag trött på att efter nästan åtta års slit inom omsorgen så ses jag ändå inte som en fullvärdig medarbetare.
Det här blir sista bloggandet på ett bra tag, kanske till och med det absolut sista, jag har inte riktigt bestämt än hur jag ska göra. Under lång tid har det mest bara känts som ett måste att pyssla med detta. Dags i alla fall för en långsemester från livsrapporteringen!
KÄRLEK TILL ER ALLA!!!
