Jag klarade det
Kategori: Allmänt
Jag klarade det!
Den andra januari slutade jag att röka, och med en skön känsla i kroppen trodde jag att nu kan det bara bli bättre rent hälsomässigt. Så fel jag hade! I slutet av december 2016 började mina magbesvär, halsbränna övergick i magbränna och jag mådde rätt så piss. Men då det skulle bli lugnare med jobb efter nyår så var jag säker på att lite vila skulle ta bort mina besvär.
Januari månad innebar att vara småkrasslig med lite halsont och ilsken magbränna, och fick ibland sitta och sova. Men har kommit igång med promenader och träning för att få upp konditionen efter alla år av rökning. Rent hälsomässigt blir nästa månad bättre...
Februari innebar träning och multum av promenader. Och värsta magbrännan nattetid. Och halsont, vita halsklumpar och kloakstank ur käften. Sen vill man ju prova lite nytt också och avslutade månaden med magkramper och att skita tapetklister, men nästa månad blir säkert bättre...
Mars. Mina långpromenader fortsätter, likaså magbrännan och halsontet. Jag tar och lägger till uppsvälldhet, hosta och febervärk. Jag är sjuk! Och orkeslös! Och bälgar i mig Samarin för att slippa sura uppstötningar under natten. Men nästa månad...
April. Ont i halsen, trött och lättretlig...svullen, rapig, pruttig och rutten...Magbränna vid ansträngning, men nu har mina tre Samarin-påsar till natten övergått i Losec...älskade Losec! Bet i det sura äpplet och beställde tid på Vårdcentralen då det aldrig kommer att bli bättre nästa månad. Nu börjar maten jag äter stå mig upp i halsen och det händer att jag får kramper när jag äter. Och så svullnar jag med andfåddhet och ett evigt springande att pissa som följd.
Maj. Försökte sluta med Losec, men fick då ockupera toan, blev illamående innan halsbrännan och uppsvälldheten kom igång. Och behövde bara röra lite på mig så fick jag problem med andningen...den totala andfåddheten! Men nu börjar sökandet efter lösningen på problemet, vårdcentralen 13.20-15.30 med prat, magklämmande och multum av provtagningar som visade sig bara vara bra. Ska nu fortsätta med Losec, vilket är skönt då allt återgår till det normala. Har orkat träna massor :D Men när nytt Losec skulle införskaffas i slutet av månaden så var jag dum som lyssnade på Apoteks-tantens råd att satsa på det billigare alternativet Omeprazol, och blev nästan omgående knockad med de gamla besvären. Samma verksamma ämnen, jo, pyttsan! Losec, ge mig Losec!!!
Juni. Månaden började inte bra då magen var i total uppror, men då Losec-knaprandet kom igång igen stabiliserades allt. Losec = glad mage :D Dags också för en skiktröntgen av bröstkorg och buk. Allting såg bra ut, men här kom jag i upplösningstillstånd då det kommer att bli en gastroskopi. Bara jag tänker på det börjar jag hyperventilera. VILL INTE!!! Min Laxå-läkare skulle påtala detta i kontakten med Karlskoga Lasarett, en liten notering i pappren :) Sen ringde jag morsan och tjöt som en barnunge. Koloskopin däremot känns helt okej!
Juli. Har gått och bearbetat mig själv vad det gäller skräcken inför gastroskopin...under promenader, och ensamma nattimmar på jobbet. Hjärnan börjar så smått ställa om sig! Har också varit ifrån Losec då undersökningsdagen närmar sig och då bör jag ha besvären tillbaks, och cirka ett dygn efter sista pillret var besvären tillbaks. Den 27:e klockan 13.00 knallade jag mig in i undersökningsrummet och var hur lugn som helst, och så fin i mina rumpbyxor, de blå med stjärthål. Ipumpad lugnande så var snart både rumpkollen och svalgtortyren genomförd. Kommer bara ihåg små fragment som t.ex. då hjärnan konstaterade att tarmarna såg riktigt fina ut. Svalgdelen däremot var mer jobbig då kräkesdelen kom igång några gånger, och fick två lätta panikattacker då jag inte fick luft. Jag kommer ihåg detta lite diffyst, men det är på något sätt blockerat! Resultatet blev i alla fall att två små polyper avlägsnades under koloskopin och vävnadsprovet visade ingenting. Gastroskopin däremot visade att jag hade ett övre magmunsbråck och inflammation i matstrupen. Så nu blir det medicinering med Esomeprazol fram till återbesöket.
Augusti. Början av månaden blev bra, men 1 1/2 vecka in så började uppsvälldheten och andfåddheten att komma tillbaks, och det höll i sig!
September. Känns inte riktigt som min medicin är sådär jätte-effektiv och att det sjuka ligger och pyr under ytan, men många känner sig krasslig nu så...På återbesöket visade undersökningen att inflammationen hade gått tillbaks nästa helt och ska nu köra en kur till och sen bör det vara helt borta. Fick råd om mat- och dryckesdelen och får se till att verkligen skärpa till mig, jag har lite för lätt att äta lite för fel liksom :(
Undersökningen då? Jag skulle bara göra en enkel 3-minuters-koll och tog beslutet att försöka göra den utan lugnande så...En infart sattes in utifall, och sen fick jag några duttar av en äcklig spritbanan-spray i halsen för att bedöva och sen startade tortyren. Hade tänkt kolla på undersökningen i monitorn men låg mest och knep ihop ögonen och försökte andas lugnt. I starten när tortyrredskapet skulle ner i svalget fick jag värsta panikkänslan och var på väg att försöka få tag i slangen och dra ut den. Men helt plötsligt var den förbi den kritiska punkten och sen var det ett antal gånger under undersökningen som kräkesreflexen kom igång och jag försökte andas lugnt samtidigt som paniken sköljde in i vågor och mina ben gick som trumpinnar. Och sköterskan han: "- Du är så duktig, krama min hand, det här går bra..." Och jag med käftringen i munnen: " - Nä nä nä, nä ä ja ingke, i hang (=fy fan). Men snacka om härlig känsla efteråt, att ha vunnit över min rädsla och klarat av detta utan lugnande. Och jag ångrar det inte :D
Jag klarade det!
Bloggadress: http://nouw.com/gifta657